Gustaf Krantz (1864-1930)
I mitt förra inlägg Från Ö Eneby Norrköping till Gamlestan Göteborg skrev jag om min farfar Gustaf Krantz, född 30/11 1864, och vad jag hittat i kyrkböckerna fram till 1883. Han står då i utflyttningslängden för Åsbo som avflyttad till Stockholm 1883. Fyra år senare finner jag honom i Östra Eneby, dit han flyttat från Varbergs f.d. fästning. Vad har han gjort under de åren? I Stockholm är det inte lätt att hitta någon när man inte vet vilken församling personen har flyttat till.
Hur skulle jag nu gå vidare? Då får jag oväntad hjälp av släktforskaren Per-Arne Wisén, som läst om mitt bryderi på min blogg och tagit fram uppgifter om vad farfar gjorde i Stockholm.
Han var värvad i 4 år som gardist i Svea Livgarde och ingick i 5 kompaniet. Jag sökte nu vidare i militärrullorna och i inflyttningslängden för Svea Livgardes församling står han som inflyttad 5/11 1883 till 5 komp nr 60. I husförhörslängden ser jag att han är avflyttad till Varberg 12/6 1885. Jag försökte hitta honom i Varberg – men förgäves.
Forskningen på farfar fick vila ett tag, men när jag hade tillfälle att åka till Stockholm passade jag på att besöka Krigsarkivet för att leta i rullorna. Jag hittade honom och där stod: ”Anvärvd på 4 år 19 september 1883. Utvärvd 19 september 1887. Tjänst vid regementet sedan 19 september 1883. Hantverk. Ogift. 5 fot 8 tum.
Anm. Utstruken för opålitligt uppförande den 22/6 1885.” 
Oj då, vad hade han gjort !? Jag hade tidigare sett att vid återflytten till Norrköping 1887 stod han som disciplinkorpral, så jag frågade personalen vad det innebar. De talade då om att det funnits ett disciplinkompani i Karlsborg och senare i Varbergs fästning. Tyvärr hade jag inte möjlighet att forska vidare på Krigsarkivet, men Arkiv Digital har ju Generalmönsterrullor avfotograferade.
I ”Rulla öfver Värfvade Arméns Disciplin-Kompani vid inspektionen den 15 och 16 juli 1885” hittade jag farfar.
Vad är ett disciplinkompani? Jag googlade och fick fram följande beskrivning.
”Straffkompani; militärt kompani bestående av den värvade arméns manskap som på grund av dåligt eller opålitligt uppförande inte kunnat stanna i sitt ordinarie regemente under den resterande kapitulationstiden.”
På Hallands kulturhistoriska museums hemsida kan man läsa mer om Värvade arméns disciplinkompani och Varbergs fästning. Bland annat står där:
”Dissarna” fick i likhet med straffångarna arbeta i stenbrottet hos Kullgrens Enka. De kunde tjäna 20 till 30 öre om dagen i flitpengar. Företaget betalade till Kronan för arbetskraften med 23 öre för varje dagsverke. Fångarna ägnade sig även åt hantverk och modellarbeten; flera av dem var duktiga hantverkare.”
Flitpengarna sattes sedan in på Warbergs Stads Sparbank och jag ser att 1885 sattes 38 kronor in för farfars räkning. Om soldaten skötte sig bra kunde han tydligen få belöning, för 1886 fick farfar 5 kronor och 1887 20 kronor i belöning. Vad än farfars ”opålitliga uppförande” har varit tycks han ha skärpt sig under sin tid på Varbergs fästning, för vid inspektionen i maj 1886 ”anmäles han till uppflyttning uti Elitklassen” och 1887 står det ”Korpral och Elit nr 11 Gustaf Krantz”.
Efter 4 år hade han tjänat ut sin kapitulationstid och kontraktet upphörde 19/11 1887. Han återvände därefter till Norrköping och arbetade som skomakare. Han var även engagerad i frikyrkan (Missionsförbundet?), men bilden nedan tycks vara från Frälsningsarmén i Norrköping. Mannen som står till höger ser ut att ha ett F på kragen. Jag har hört talas om att farfar skulle ha spelat kornett, men på bilden sitter han framför den lilla trumman med en trumpinne i handen.
Gustaf Krantz sittande nedre raden till vänster
Enligt husförhörsbok Norrköpings Matteus utflyttade han till Marstrand den 20 januari 1893. Han är då 29 år och ett nytt kapitel börjar i hans liv.
Det finns mer att utforska om min farfar, som dog innan jag föddes, och som min farmor eller pappa inte pratade så mycket om. Eller så var det jag som inte lyssnade – på den tiden var jag inte intresserad av släktforskning!
Fortsättning följer . . . . .
Vad spännande att släktforska!
Min farfar gjorde det, så mycket finns att läsa, men jag vet inte vilka av hans barn som har resultatet av hans arbete nu. Bäst jag frågar pappa, för jag blir lite nyfiken på hur släkten ser ut, egentligen!
Heja dig!
Vilken berättelse Birgitta!