Från min uppväxt är det två kvinnor i släkten som jag minns särskilt. Det är min farmor Ida och min mormorsmor Anna Maria. Båda uppnådde hög ålder och i samband med min släktforskning har jag funderat på vad jag minns och vad jag har hört berättas om dem. De hade väldigt olika personligheter. Farmor Ida med sitt milda, vänliga sätt och gamlamormor Anna Maria lite barsk och väldigt bestämd i sin framtoning. Båda hade upplevt mycket av både sorg och glädje under sin levnad. Länk till det jag skrivit om min farmor Idas liv ”Ida och Anna två starka kvinnor del 1”.
Gamlamormor Anna Maria, 89 år
Nu har jag tittat igenom foton och tidningsurklipp samt letat i kyrkböcker för att få veta mer om gamlamormor Anna Marias bakgrund och liv. Några fotografier på Anna Maria i yngre dagar har jag tyvärr inte.
Torpet Hult, Kilanda.
Foto 1987 Kilanda hembygdsförening
Familjen på torpet Hult
Anna Maria föddes den 28 mars 1857 i Kilanda, Västergötland. Hon döptes den 1 april och faddrar var Carl Johansson, Kilanda säteri, Erik Christoffersson, Johan Börjesson på Holmen och Britta Larsdotter på Hult.
Fadern hette Gustaf Johansson, född 12 januari 1821, Skaraborgs län, torpare/statare Kilanda säteri och modern hette Johanna Christoffersdotter, född 21 mars 1823, Bräcke Frälsegård i Kilanda.
Mormorsmormor Johanna Christoffersdotter, troligen fotograferad vid torpet Hult i Kilanda
De vigdes den 12 augusti 1853 och bodde på torpet Hult i Kilanda. Det var säkert ett fattigt och strävsamt liv med hårt arbete på säteriet. Båda slutade sina dagar som fattighjon och inhyses på torpet Hult. Gustaf dog 1 februari 1887, 66 år gammal, och Johanna levde kvar som fattig änka och inhyseshjon på Hult tills hon dog 19 mars 1903, 87 år gammal.
Johanna och Gustaf fick tre döttrar. Den äldsta Gustafva Josefina, född 4 januari 1854, har jag aldrig hört talas om, så jag blev förvånad när jag fick se hennes namn i husförhörsboken. Hon flyttade 1872 till Alingsås landsförsamling, Wekaryd, där hon hade plats som piga. Hon gifte sig 1877 och fick två barn. Bodde i Alingsåstrakten tills hon avled 1918.
Min mormorsmor Anna Maria var mellansyster.
Lillasyster Anna Britta föddes 27 februari 1860. Att båda systrarna hette Anna har jag hört en lite märklig historia om. Lillasystern var mycket svag och man trodde inte att hon skulle överleva. Ett par faddrar körde henne i ilfart med häst och vagn till prästen för att hon skulle bli döpt. De kom inte riktigt ihåg vad barnet skulle heta. Så det blev Anna Britta! Anna Britta bodde kvar i torpet Hult till 1893, då hon flyttade till Göteborg. Hon var ensamstående och arbetade som piga och tjänarinna. Eftersom hon var duktig på matlagning fick hon sedan arbete på ett känt matställe vid Kungstorget som kallades Köttbullekällaren, där hon trillade och stekte mängder av köttbullar. På ålderns höst bodde hon många trappor upp i ett litet vindsrum, där jag som 6-7-åring var med mamma och besökte en, som jag tyckte, ”väldigt gammal tant”. Anna Britta avled den 2 december 1947.
Anna Maria 1857-1952
Kilanda skola
Om Anna Marias barndom vet jag inte så mycket, men jag har en del tidningsurklipp från 1949, då hon var 92 år, och blev intervjuad i både Ny Tid och Göteborgs-Posten. Hon berättar att hon gick några år i skolan och att hon blev konfirmerad som 14-åring av prosten Hegardt i Starrkärrs kyrka. I konfirmationsboken för Starrkärr står ”Innanläsning och kunskap: Godkänd”.
Starrkärrs kyrka
Efter konfirmationen fick hon börja arbeta som piga på en bondgård. Förutom hushållsarbete fick hon hjälpa till i ladugården samt på åker och äng. Hon berättar om ett tillfälle då bonden blev arg för att hon inte kunde sprida gödseln på rätt sätt. Han gav henne en örfil och sa: ”Du ska sprida gödseln så att det ser ut som det var pulver”. I årslön hade hon 5 kronor samt s.k. småkläder – träskor, ett par strumpor, ett linne och en klänning. Hon arbetade som piga på olika bondgårdar runt om i trakten.
Enligt vad hon berättat i tidningsintervjuerna hade hon som 18-åring flyttat till Göteborg och fått plats på ett av Göteborgs landerier, Kristinedal, som piga. Familjen hade 23 barn och där fanns handelsträdgård och stort jordbruk. En av hennes arbetsuppgifter var att med häst och vagn köra ut mjölk till en del göteborgsfamiljer. När jag letat i kyrkböckerna har jag inte hittat någonting om att hon skulle ha flyttat till Göteborg vid den tiden. Kan hon ha varit i Göteborg några år för att sedan flytta tillbaka till Kilanda utan att detta noterades i kyrkböckerna?
Enligt Utflyttningslängden för Kilanda flyttade hon från Hult till Göteborg den 7 maj 1880. I Göteborgs Domkyrkoförsamlings inflyttningslängd står det Anna Maria Gustafsdotter, piga, inflyttad 12 maj 1880.
I Göteborgs Domkyrkoförsamlings födelsebok ser jag att Anna Maria får en dotter Gerda Gunilla född 16 december 1880 o.ä. – min mormor.
Gerda Gunilla
Detta har jag hört talas om, men det var något som det ”talades tyst” om i släkten. Vem fadern var berättade hon tydligen inte. Anna Maria fick anställning som piga hos en sjökapten Härström, för att bland annat ta hand om barnen. Vad jag hört skulle hon även ha haft dottern boende hos sig i familjen. Anna Maria berättar i en tidningsintervju att familjen tyckte hon hade ”gott läshuvud” och ville bekosta en utbildning till småskollärarinna, men så behövde man en uppasserska ombord på ett segelfartyg som hette Fredrik, och kapten Härström övertalade Anna Maria att följa med. Det blev en lång seglats till Ryssland, England, Tyskland och Sydamerika.
Lastångfartyget s/s Fredrik. Tavla donerad till Sjöfartsmuseet, Göteborg
Jag har försökt ta reda på mer om fartyget. Enligt Sjöfartsmuseets arkiv i Göteborg fanns det flera fartyg som hette Fredrik vid den här tiden. Jag har inte hittat att Anna Maria var inskriven i något sjömanshus, men enligt släktforskaren Eva Johansson, som bland annat skrivit boken ”Släktforska om sjöfolk”, blev kvinnor som var till sjöss inte alltid registrerade. Jag letade då i ”Fartygsregister Sjömanshuset i Göteborg” efter Fredrik åren 1881-1883 och hittade lastångfartyget s/s Fredrik i rullorna.
Det var inte lätt att läsa för det var kladdat, överstruket och skrivet kors och tvärs. Jag visste att Anna Maria träffade sin blivande man ombord och letade därför efter ”Österberg”, som hon alltid kallade honom.
Eureka! Jag fann honom påmönstrad 1882!
Fick se att det stod något skrivet i marginalen. ”Utom besättningen medfölja: Kokerska Karin Nilson, städerska Anna Gustafson.”Hon hade ändrat Gustafsdotter till Gustafson, det visste jag. Alltså hade jag hittat henne ombord på Fredrik! Livet ombord var nog inte alltid så lätt, som hon säger i tidningsintervjun, för ”Kokerskan var på fyllan för jämnan och svor och levde när jag blev sjösjuk, men hon bättrade sig så småningom”.
Timmermannen Erik Leonard Österberg var född 19 oktober 1859 i Wätö, Stockholm. Paret bosatte sig på Husargatan i Haga, Göteborg, i juli 1883 och gifte sig den 21 december 1883. Den 24 november föds gossen Leonard Alexander Silvenius, men han överlever inte så länge utan dör den 31 december 1883. Var fanns dottern Gerda Gunilla när Anna Maria var till sjöss? Enligt kyrkböckerna ser jag att hon under ett par år var fosterbarn hos en familj i Haga för att sedan flytta till familjen Österberg.
Anna Maria födde nio barn, men bara en son John född 1888 och tre döttrar Gerda Gunilla född 1880, Lydia Ester Heloise född 1892 och Margareta Ottilia Alinde född 1895 överlevde till vuxen ålder. Flera barn dog vid födseln och sonen Oscar Walfrid född 1897 dog två månader gammal. Mannen fortsatte sitt arbete till sjöss och var borta långa perioder. ”Det var hårda tider”, som Anna Maria säger, och”för att klara försörjningen sydde hon engelska skinnbyxor för 33 öre paret och fick själv släppa till tråd”. Detta räckte inte till försörjningen utan hon arbetade dessutom som tvätthjälp hos olika familjer. Hon berättar: ”Vi kom på kvällen till familjen och la oss på en madrass på golvet för att vila en stund. Sedan tvättade vi och lakade tills det ljusnade och då gick vi med tvätten till närmaste sköljflotte i hamnkanalen och sköljde och slog med klappträ. Jag minns en vinterdag då det var 24 grader kallt och runt armarna frös det som armband av is.” För en dags arbete fick hjälpgummorna en krona samt mat som ofta var dålig.
Erik Österberg avled 22 september 1903 i ”Anemia perniciosa” 44 år gammal. Nu var Anna Maria änka med fyra barn. Äldsta dottern Gerda 23 år och sonen John 15 år hade arbete och kunde bidra till försörjningen. Själv sydde Anna Maria fortfarande engelska skinnbyxor, men det var ju inte så bra betalt så hon hade även städjobb hos olika familjer.
Anna Maria var vital och social även på äldre dagar. Hon missade ogärna ”De gamlas utfärder” som Göteborgs-Posten anordnade varje år. Hon höll då styvt på att hon såsom varande äldst få komma fram för att säga några ord och tacka för utfärden. Hon var tydligen en utmärkt talare och att tala inför publik hade hon lärt sig inom nykterhetsrörelsen.
På Kungstorget brukade det ordnas underhållning till förmån för ”De gamla”. Från en balkong uppträdde olika artister gratis och det kom alltid mycket folk till detta evenemang. Anna Maria, som hörde till de äldsta, fick vara med på balkongen och efter att ha fått presentkort och kaffe tog hon förstås tillfället i akt att greppa mikrofonen, för att tacka och berätta sin levnadshistoria. En pigg 90-åring, som när hon blev tillfrågad om hon ville flyga helikopter, gärna följde med på ett sådant äventyr. En märklig upplevelse, som hon ofta pratade om.
Anna Maria arbetade fortfarande långt efter pensionsåldern med att städa hos några familjer, som hon kände och hade arbetat för i många år. När hon var i 80-årsåldern flyttade hon till dottern Greta, som var änka.
Där kommer jag ihåg att vi hälsade på och i hennes rum fanns spännande saker från hennes tid till sjöss. Speciellt hennes lilla ryska docka i trä, som när man öppnade den innehöll flera små dockor som gick att öppna.
Anna Maria med dottern Greta, sonhustrun Annie och dottern Lydia
Gamlamormor tyckte det var viktigt att följa med i vad som hände i världen och läste troget sin kära Göteborgs-Post varje dag.
Anna Maria och kyrkoherde Albin Rosengren
På sin födelsedag den 27 mars 1949, då hon fyllde 92 år, blev hon uppvaktad av kyrkoherde Albin Rosengren, som hon uppskattade mycket. Han var kyrkoherde i Masthuggets församling och brukade vara med på De gamlas resor.
Efter ett långt och strävsamt liv dog Anna Maria vid 95 års ålder den 29 december 1952.
I sin spalt ”Små, små ord av kärlek” i Göteborgs-Posten skrev chefredaktör Harry Hjörne om Anna Maria, som han träffat många gånger i samband med De Gamlas resor. Bara någon månad innan hon dog hade de mötts ute på stan och efter att de samtalat en stund ”klippte hon med ögonen och sade: Ja, Hjörne vi kan väl inte stå här längre för det blir ju så lätt prat. Hjörne är ju gift!”. ”Trots sina 95 år var hon in i det sista intresserad av allting som hände i tiden och full av skoj. Hon kommer att saknas på utfärderna för De gamla.”
