Farmor Ida
Från min uppväxt är det två kvinnor i släkten som jag minns särskilt. Det är min farmor Ida och min mormorsmor Anna. Båda uppnådde hög ålder och i samband med min släktforskning har jag funderat på vad jag minns och vad jag har hört berättas om dem. De hade väldigt olika personligheter. Farmor Ida med sitt milda, vänliga sätt och gamlamormor Anna lite barsk och väldigt bestämd i sin framtoning. Båda hade upplevt mycket av både sorg och glädje under sin levnad.
Ida 1865-1961
Ida föddes 15 mars 1865 i Marstrand och vid dopet 31/3 fick hon namnen Ida Sophia. I födelseboken finns åtta dopvittnen angivna, men det kanske var vanligt då med så många vittnen.
Ida hade fem äldre och tre yngre syskon. Dessutom hade fadern, som var änkeman, två barn från sitt första äktenskap.
Syskonen Nicander; Oscar, Hulda, Bernhard, Bertha, Maria, Bernhardina, Ida sittande längst fram
Fadern hette Niclas Olsson, född 29 januari 1821 i Lycke, och modern hette Edla Beata Andersdotter, född 24 oktober 1830 i Solberga. De bodde på Ringen nr 26 i Marstrand.
Niclas Olsson och Edla Beata Andersdotter
Enligt en skrift från Marstrands Hembygdsförening, ”Intressanta hus och människor i Marstrand”, byggde Niclas Olsson ett hus på Sveagatan, Koön.
 Nicanderska huset cirka 1908 (Visas med Hembygdsföreningens tillstånd) |
 Nicanderska huset (1950-talet?) |
Nicanderska huset (tavla målad av Claes Krantz
Ida gick i Marstrands Folkskola och jag har kvar hennes avgångsbetyg från 1879. Se tidigare inlägg om detta.
Hon var 14 år då hon slutade skolan. Vad Ida gjorde direkt efter avslutad skolgång 1879 vet jag inte. Men enligt folkräkningen 1880 bor hon i en familj Lundqvist på Wallgatan i Göteborg och där står under Övrigt, Resande söker tjänst som piga. Enligt kyrkböckerna flyttade hon 6 november 1883 till Carl Johans församling i Göteborg, där hon arbetade som piga hos en fru Lindström. 1888 flyttar hon tillbaka till föräldrahemmet i Marstrand.
Under åren 1888-1896 vet jag inte något om hennes liv, men hon har då träffat sin blivande make skomakarmästare Gustaf Krantz, född 30/11 1864 i Östra Eneby, Norrköping. Gustaf kom till Marstrand 25 januari 1893. Länk del 1 till det jag skrivit om Gustaf. Länk till del 2 om Gustaf
Gustaf Krantz (1864-1930)
Kyrkoherde I Hellstedt viger paret 7/11 1896 och de bosätter sig i Staden nr 84, Marstrand. Gustaf Krantz var engagerad i Missionsförbundet. Kanske var det där de träffades.
Familjen Krantz
Första barnet Claes föddes 15/8 1897 och sedan föddes barnen i rask följd fram till 1908, då det fanns 10 barn i familjen.
Familjen Krantz; Beata, Claes, Waldi, Knut, Rakel, Rut, Gösta, mamma Ida, Paul, pappa Gustaf, tvillingarna Tora och Tomas
Min pappa Gösta, född 8/7 1901, har berättat en del om sin uppväxt, som jag har skrivit om, se länk
Gården där barnen Krantz lekte (tavla målad av Claes Krantz)
Flytten till Lerbäck
11/10 1905 flyttar Gustaf och Ida med 7 barn från Marstrand till Lerbäck, Askersunds kommun i Örebro län.
Jag vet inte så mycket om detta, för jag kan inte minnas att min farmor pratade om den tiden och min pappa var bara 4 år när de flyttade dit. Jag ser i kyrkböckerna för Lerbäck att de bor i Gårdsjö Missionshus till 21 juni 1906, då de flyttar tillbaka till Marstrand. Fick Gustaf, som var engagerad i Missionsförbundet, en tjänst i Lerbäck?
Varför de stannade så kort tid vet jag inte, kanske berodde det på att Ida vantrivdes där uppe i skogen och längtade tillbaka till Marstrand och havet. Hon hade berättat för pappa om den här tiden och jag har en dikt som farmor skrivit om hur hon saknade Marstrand. Den heter ”Farväl till Röda Stugan”.
Idas dikt ”Röda stugan”
Utdrag från dikten:
En månad svunnit i Nerikes dalar, på nya torvan i skogens ro. Men än i minnenas gömslen talar de flydda dagar från lämnat bo. Den röda stugan, den lilla täppan där barnen tumlade muntert om. Var mjölförrådet än knappt i skäppan det räckte alltid tills annat kom.
Farväl du gamla, du röda stuga ej mera gunga vi på ditt golv, i dina dörrhål ej mer vi buga, för sista gången slog klockan tolv. Den nya räkningen vi fått börja i vita huset i skogens famn. Fastän vi minns, vi dock ej sörja, ty Gud har fört oss till denna hamn.
Tillbaka i Marstrand
Under de följande åren utökades familjen med ytterligare tre barn, varav ett tvillingpar.
Gustaf var skomakare, men tjänstgjorde också i Marstrands Missionshus, som pastor.
Missionshuset, Marstrand, byggt 1908 (Visas med Hembygdsföreningens tillstånd)
I bottenvåningen hade han sin verkstad.
Krantz Skomakeri i bottenvåningen på Missionshuset
Ida hade förstås fullt upp med att ta hand om alla barnen. I bostaden hade de inte så stor plats och pappa har berättat att när det var dåligt väder kunde barnen få leka mellan bänkarna i missionshusets stora sal.
Till Göteborg
Den 1 maj 1917 flyttar Ida och Gustaf till Gamlestaden i Göteborg med barnen Beata, Rakel, Rut, Paul, Tora och Tomas. Jag har hört berättas att familjen seglade med en fiskejakt till Ringön, Göteborg. Man fick där låna en dragkärra för att transportera bohaget till Storkgatan i Gamlestaden. Gustaf hade tillsammans med en kompanjon tänkt starta en träskofabrik i Haga, men planerna förverkligades aldrig. Kompanjonen stack med pengarna! Gustaf fortsatte då i skomakaryrket.
Gustaf tillsammans med en medarbetare i skomakeriet
Äldste sonen Claes hade flyttat till Stockholm 1915 och dottern Waldi till Göteborg i januari 1917. Gösta, min pappa, som då var 16 år, bodde kvar i Marstrand. Han arbetade i bageri, där han, som han sa ”lärde sig trilla bullar”. I oktober 1917 flyttade även han och brodern Knut, som var skomakare, till familjen i Göteborg.
I februari 1918 blev äldsta dottern Bea sjuk. Pappa har berättat att hon låg hemma och att familjen hjälptes åt att sköta om henne. Enligt vad jag hört skulle hon ha drabbats av ”spanska sjukan”, men ingen annan i familjen blev sjuk och i dödboken står det tuberkulos, pneumonia som dödsorsak. Det var en svår tid för familjen, men man hade sin gudstro och som det står i dödsannonsen ”Bea Maria Margareta fördes från lidande till härligheten den 9 februari kl 11 e. m. i en ålder av 18 år och 10 månader, djupt saknad och i ljusaste minne bevarad av oss, många syskon samt släkt och vänner”.
Mellan åren 1918 till 1930 avlider alla systrarna, brodern Knut och maken Gustaf. Dottern Bea 1918, Waldi 20 år dör 1920, Knut 19 år dör 1921, Rakel 19 år dör 1923, Rut dör 19 år gammal 1924, Tora är 22 år när hon avlider 1930. Även Gustaf dör 1930, 66 år gammal. Dödsorsak för samtliga enligt dödboken tuberkulos, pneumonia.
Det måste ha varit en svår tid för Ida och Gustaf, när så många av barnen dog i unga år. När sedan Gustaf dog och Ida blev änka hade hon fyra söner kvar i livet. Men de var då vuxna och hade flyttat hemifrån, så hon måste ha känt sig väldigt ensam.
I juni 1931 flyttade Ida till en mindre lägenhet vid Danska vägen. Därifrån har jag minnen av min farmor Ida. Hon hade sin starka gudstro och hennes förtröstan på Gud hjälpte henne igenom livets svårigheter.
Ida med sin bibel
Idas 80-årsdag
Jag kommer också ihåg när farmor hälsade på oss på Sagered, där vi bodde på sommaren. Hon var alltid finklädd i kappa och hatt.
Farmor Ida med mig Birgitta på armen
Efter ett långt liv somnade Ida in den 2 maj 1961. Hon bodde i sin lilla etta tills 14 dagar innan hon dog på sjukhus. De sista åren pratade hon ofta om att hon var trött och ”ville komma hem till Gud”.
Detta är vad jag hört, minns och forskat fram om min farmor. Nu håller jag på att ta fram foton med mera och försöker minnas vad jag hört, kommer ihåg och kan få fram i kyrkböckerna om min mormorsmor Anna.
Fortsättning följer i del 2 om ”Ida och Anna två starka kvinnor”.
Vilket fint arbete du har gjort Birgitta!
Tack! Det var ett roligt arbete att genom fotona försöka minnas min farmor och komma ihåg det jag hört om henne samt kolla och ta reda på mer om henne i kyrkböcker m.m. Nu skall jag börja plocka fram det material jag har om min mormorsmor och försöka minnas henne genom det samt forska fram en del genom att kyrkböckerna. Del 2 skall förhoppningsvis inte dröja alltför länge.